Jag tänker på dagen för några månader sen som mäklaren ringde och sa att vi vunnit budgivningen, vi skulle få vårat drömhus. 1:a sep flyttar vi dit! UNDERBART!

Jag tänker på dagen Therése ringde till mig på jobbet och grät av lycka, vi var gravida! Vi skulle få barn! Jaaa!! Jag grät också! Har aldrig ångrat en sekund att vi bestämde oss för att skaffa barn! Det är underbart!

Jag tänker på kvällen då det var dags att åka in till BB och Therése inte hade ont utan bara vara fruktansvärt skitnödig! Haha men det var vår älskade loppa som ville ut till oss! Lätt lyckligaste dagen i mitt/vårt liv!

Jag tänker på dagen jag gick ner på knä högst upp i Eifeltornet och sa att det skulle vara vi för resten av livet och hur sedan vi gick längs stora gatan i Paris och Therése var tvungen att gravid-kräkas. Jag skulle kunna ge en bra slant för ett kort på mig och älskling när vi mötte vårat pyttelilla hotellrum och hur vi sedan samtidigt hoppade ner i den smala sängen och insåg att inte ens den var mjuk utan stenhård.

Jag tänker på dagen för ungefär ett år sedan då jag gick ner på knä vid resturangen utanför vårat hotell i Albena, Bulgarien och ser min prinsessas blick och hur hennes mun bildar orden: Nej Jens vad gör du? Jag kommer helt av mig och börjar stamma och tjura, av lycka tror jag men minns att jag är livrädd trots att jag vet hur mycket vi älskar varandra så är jag livrädd. Kommer inte ihåg vad jag sa men det blev inget riktigt frieri. Tror åtminstone att min beib svarat Ja eftersom jag får sätta ringen på hennes finger. På hotellrummet ställer sig Therése på sängen, ger mig ringen och frågar om jag vill göra det ordentligt. Jag går ner på knä (igen!) och säger nu orden: Vill du gifta dig med mig Therése? Utan att stamma! Jag får dessutom rätt svar (såklart!) Ja, det är klart jag vill!

Ett år tidigare hade vi varit i Golden Sands, Bulgarien på kärlekssemester och vi hade redan då köpt en ring men en av oss fick då kalla fötter, nämner inga namn men det var inte jag.. =) Tur var kanske det för vem vet, vi kanske inte åkt till Paris över nyår senare det året om det inte vore för det.

Jag tänker också på tråkiga stunder, dagen som mamma ringde och sa att det hänt något under natten. Tanken gick direkt till mormor som var sjuk i cancer. Det är inte mormor sa mamma snabbt. Nej inte min pappa tänkte jag då, vet att han jobbar mycket och att mamma tycker han måste stressa ner för han är i en känlig ålder osv. Det är farmor sa hon då. Hon fick en hjärtinfarkt inatt, hon finns inte kvar. Minns när jag berättade det för Therése att jag berättade att hon fick en infarkt men inte fick fram att hon inte klarade det. Therése försökte trösta mig och sa att det ordnar sig. Nej det gör inte det sa jag, hon är död, hon finns inte mer. Usch jag klarar inte att skriva om det här egentligen men det känns samtidigt bra. Min farmor hade alltit funnits, alltid nära till hands, ställde alltid upp med skjuts osv. Hon var den första jag förlorade så jag antar att haft tur att få ha mina mor och farföräldrar kvar tills jag själv blev vuxen. Farmor hann aldrig träffa Novalee, vet precis hur hon skulle reagerat. Hon skulle tyckt det var för tidigt för oss men samtidigt hade hon blivit jätteglad och hade hon funnits idag hade hon självklart tyckt det var helt underbart att få träffa våran fantastiska tjej! Tror hon visar sin kärlek genom farfar för han har verkligen blivit annorlunda, han älskar Novalee och oss med såklart! Om mindre än en månad blir vi grannar med han!

Jag minns den sista natten jag (usch nu börjar jag tjura igen) träffade min mormor. Hon låg på sin dödsbädd, det visste jag. De sista veckorna var hon inte sig själv. Hon som alltid varit så kärleksfull hade av sjukdomen blivit vresig, sur och arg. Hon klarade ingenting på egen hand, det var jobbigt att se. Min mormor och morfar var de första som fick veta att jag och Therése var med barn. Vi satt i vår skabbiga soffa på Nygatan 25. En lägenhet jag minns med glädje, där hade jag och älskling många mysiga kvällar på balkongen och det var där vi kände Novalee genom magen för första gången. Minns hur mormor började grina, hon blev så glad. Tyckte det var så roligt! Morfar sken upp och skojade till det som vanligt. Jaha så det är någon som varit ute och prasslat sa han. Morfar lika tokig som alltid! Alltid med ett skämt eller en tokig sång på gång!

Anna Novalee Ragnhild har fått Ragnhild efter sin gammelmormor som hon aldrig han träffa

Jag minns hur vi senare samma kväll (9:e december, mammas födelsedag) berättade för min släkt. Ropade pappa till köket och gratulerade honom. Han såg frågade ut. Grattis du ska bli farfar! Han skrattade av lycka, mamma började tjura men jag då? Sa hon, varför berättade du bara för pappa? Haha det var ju ett sätt att berätta för dig med, du står ju brevid jue! Grattis mamma! Vi kramades och fastrar, farbröder å farfar blev såklart också glada! Mamma blev iaf stolt över att få veta före den blivande mormor och morfar..

När vi senare samma kväll åkte hem för att berätta för dem hade vi (läs Therése) lagt det positiva grav-testet i en tom ask med Toffie-fee. Svärfar älskar Toffie-fee och sken upp, när han öppnade asken och ser att det inte är godis i blir han förvånad och undrar vad det är? Svärmor förstår och säger först ja men det visste vi nog. Innan de båda börjar grina och visar hur glada de blir!!

Jag minns också kvällen i lägenheten på västermovägen då Hasse (svärfar) ringer till Therése och hon faller ihop på golvet och börjar gråta. Ove, Therése morfar har gått bort. Han var världens bästa person. Vet att jag inte förstod varför, vad var det som hade hänt. Han var väl frisk? Fast han hade försökt att förklara för oss att han inte skulle leva så länge till. Att hans njurar bara fungerade till 30% Att han hade diabetes och övervikt som inte var till hans fördel. Han hade varit väldigt nere några månader tidigare då han fått besked från läkaren att han kanske bara hade några månader, max nått år kvar. Vi hade sagt att han kommer alltid finnas, vi firade hans 70 års dag och han var så lycklig de sista månaderna så när Hasse hittade honom i lägenheten och vi inte visste riktigt vad som hade hänt var det så osannolikt. Kan nästan än idag inte förstå det. Vill svänga in till honom med Novalee och prata en stund. Hjälpa honom att ställa om någon klocka eller redigera videon. Alltid var det något han ville ha hjälp med, Ove. Men du kan ta det när du får tid sa han. Efter några dagar eller kanske max en vecka ringde han igen och frågade efter hjälp men du får ta det när du får tid!
Saknar Ove! Novalee hann åtminstone träffa honom! Det känns bra! Hon satt på hans mage och han sa att det har minsann alla barn alltid gillat! Han var med hennes första jul.

Saknar er! Ove, mormor, farmor! Älskar er!
Nu är det mest lyckliga dagar med undantag för alla hemskheter i världen och Arboga

Novalee är helt underbar. Lär sig prata mer och mer, hittar på massa egna lekar och bus. Just nu har hon hittat ett sår under min tå som hon vårdar om. Det sitter lös hud som hon drar i med sin leksakstång, sen pussar hon på tån haha så söt hon är! Nu kommer hon och kryper upp hos mig och myser framför Barnkanalen.
Jag (stolt pappa): Vad heter du?
Novis (världens duktigaste tjej): Novalee (Loalee säger hon)
Jag: Hur många år är du?
N: Två (tå)
J: Hur många tuttar (nappar) har du?
N: Ett, två, Ett, Tre (Fyra nappar)

Hon är så söt med sin älskade mamma, tar tag i hennes huvud och pussar henne på munnen, på pannan, en gång på varje kind och sen på munnen igen. Sen säger hon gonatt, jag älskar dig (keke), puss puss (dut duts), sov gott (hoh gock)

Åh nu fick jag världens kram, helt spontant. Hon är underbar! Älskar dig Novalee!!
Min kära sambo och fästmö är också helt underbar, i vått och torrt är hon med mig och Novalee. I medgång och motgång. I sorg och glädje finns hon där! Jag älskar dig Anna Therése Widing! Snart bor vi i vårat eget hus, med stor trädgård och ja allt är så perfekt! Det är en dröm som går i uppfyllelse, hus med en underbar familj och inom något år ska vi gifta oss och resa på honey-moon! Resa är verkligen helt underbart och att göra det med dem man älskar går inte att beskriva, det är som att bli nykär bara genom att tänka på det. Älskar dig mer för varje dag som går älskling! Famliljen är det bästa jag har!

Mina tankar går nu mest till Emma. Minns en dag då vi var på öppna förskolan med Novalee och jag pratade med Emma om barnen, hur Saga klarat sig så bra trots att hon var så liten när hon föddes. Minns hur Emma satt med Max och lärde honom räkna och plussa (addera) på 1 figur åt gången. Tror att inte man kan föreställa sig hur det känns att att förlora sina barn, sitt liv. Skulle inte klara att vara så stark som E verkar vara men man måste nog, för sina barns skull. För att deras mördare ska fällas. Går nog inte att föreställa sig hur hemskt det verkligen är att vara där. I den situationen. Världen är full av sjuka människor, usch jag är lite rädd, känner ett obehag att tyskan inte ska bli fälld, att hon ska gå fri. Usch!

Känner att jag vill avsluta bloggen med något lite roligare.